Pages home > Historien om coaching

Historien om coaching

 

Coachningsmetodik
International Coach Federation (ICF) grundandes år 1995 och är med över 21 000 medlemmar
över hela världen en av de största föreningarna för olika typer av coacher (Hämtat 4 maj 2012
från International Coach Federation: http://www.coachfederation.org/). ICF Sverige arbetar
som en ideell förening med att etablera coachning som en erkänd profession samt med att
kvalitetssäkra coacher och coachutbildningar (Hämtad 4 maj, 2012 från ICF Sverige:  Coach
http://www.icfsverige.se/index.asp?page=5).

International Coach Federation (ICF) har definierat elva kärnkompetenser som de
anser vara utgångspunkten för de färdigheter som en coach, oavsett om det är en chefscoach
eller någon annan typ av coach, ska kunna utföra och demonstrera i sitt arbete. Rubrikerna för
kärnkompetenserna presenteras nedan (Hämtad 4 maj, 2012 från ICF Sverige:
http://www.icfsverige.se/index.asp?page=7):
A.    Etablera grunden
1.    Följa etiska riktlinjer och professionell standard.
2.    Etablera coachningsöverenskommelsen.
B.    Skapa den ömsesidiga relationen
3.    Skapa tillit och närhet till klienten.
4.    Coachningsnärvaro.
C.    Kommunicera effektivt
5.    Aktivt lyssnande.
6.    Kraftfulla frågor.
7.    Direkt kommunikation.
D.    Underlätta lärande och resultat
8.    Skapa medvetenhet.
9.    Utforma handlingar.
10. Planera och sätta mål.
11. Hantera framsteg och ansvarstagande.
Kärnkompetenserna kan sägas vara processorienterade och förutsätter god förmåga till att
lyssna (Wright, 2005). Att coacha anses vara en psykologisk metod som kräver mycket
interpersonell träning och dessutom kunskap om organisationer (Dean & Meyer, 2002). I en
studie av Griffiths och Campbell (2008) visade sig relationen mellan coach och klient vara
central för coachningens utfall. Detta gällde framförallt coachens förmåga att skapa en
stödjande miljö för klienten, samt ömsesidig respekt och tillit.
Griffiths och Campbell (2008) aktualiserar problemet med att de elva
kärnkompetenserna varken är evidensbaserade eller empiriskt validerade. I sin empiriska
studie beståendes av intervjuer med fem coacher och nio klienter gör de ett försök att
underbygga kompetenserna med trovärdiga bevis, men pekar också på att de enbart har
genomfört ett första steg på vägen inom ett område där en stor mängd ytterligare forskning
kommer att behövas. Det saknas också forskning kring hur nyckelkomponenterna i coachning
kan förstås då det är oklart vad i coachningsprocessen som bidrar till framgång respektive 

Coaching
 
motgång (Setsuko Kappenberg, 2008). Det råder därför låg grad av överenskommelse kring
vad chefscoachning är och vem som är kvalificerad att utföra det (Dean & Meyer, 2002).  

Coachningsinriktningar
Följande coachningsinriktningar syftar på coachning i allmänhet, chefscoachning inkluderat.
Kognitiv och beteendeinriktad coachning. Enligt Gyllensten et al. (2011) är kognitiv
och beteendeinriktade coachning en form av psykologisk coachning baserad på teorier och
tekniker om kognitioner, beteende, fysiologi, emotioner och omgivningen. Coachen ser
klienten som livskraftig och resursstark. Coachningen syftar till att klienten ska uppnå sina
mål och drömmar.
Systemisk coachning. Systemisk coachning beskrivs av Moltke och Molly (2009) som
en hjälpinriktad samtalsform. Klienten inspireras till att lära sig av egna och andras
erfarenheter. Fokus ligger på de sociala och organisatoriska mönster och relationer som
klienten verkar inom.  
Lösningsfokuserad coachning. Lösningsfokuserad coachning belyser lösningar och en
önskad framtid snarare än problemsituationer. Coachen använder sig av t.ex. undantagsfrågor
och mirakelfrågor (se Coachningsmetodik) för att utforska klientens inneboende kapacitet till
handling och lösningar av problem (Moltke & Molly, 2009).
Narrativ coachning. Moltke och Molly (2009) beskriver att narrativ coachning bygger
på en teori om att människan förstår sig själv och sin omgivning genom de historier
människan skapar om sitt liv. Dessa historier antar ofta formen av en berättelse, ett narrativ.
Narrativ coachning underlättar meningsskapande och inspirerar till handling. Coachen
försöker i klientens berättelse upptäcka de erfarenheter som kan hjälpa klienten att koppla
samman händelser och situationer på nya sätt. På så vis ökar klientens uppfattning av sina
möjligheter och sin handlingskraft.  
Processcoachning. Processcoachning lämpar sig enligt Gjerde (2004) väl för både
fördjupad förståelse av positiva upplevelser och för utforskande av utmaningar och problem. I
coachningen uppmanas klienten att lägga märke till motstånd, att fördjupa och utforska
situationen samt att betrakta känslor som information. Fokus ligger på nuet och de känslor
som en situation medför.

http://nlcoach.se/

Last updated 449 days ago by Norrkoping